I stort
Jag kommer nog aldrig sluta förvånas över att många är så fokuserade på sig själva att det kan gå veckor eller månader innan de ställer frågan "hur är det själv?" när man hört av sig och velat kolla läget och fått en lång ingående
förklaring. Extra förvånande och även lite trist är det att inte få den frågan när man är stor tung varm sjukskriven i värmebölja med ungefär fem sex veckor kvar av fjärde graviditeten. Jag vet inte, men jag hoppas jag aldrig
blir sån själv.
Men för att svara, eller ja, berätta, så börjar det kännas tungt och som att det vore skönt att få kunna röra sig hyfsat igen. Det vore skönt att slippa mina ätproblem jag alltid verkar få som gravid och som denna graviditet är värre. Vore skönt
att slippa kräkas. Att slippa bäckensmärta och ryggont, tryckande sammandragningar och ständig kissnöda. Men det kommer ju snart, det vet jag. Och eftersom jag samtidigt känner mig som alla kvinnors urmoder som gravid, så njuter jag på mitt sätt ändå.
Det lär ju vara sista gången som gravid, om nu inte M skulle tjata ihjäl sig efter en tvåa (femma för mig, herreguuuuud) men det tror jag inte, vi är fett nöjda med fyra totalt...! :)
