jempiesomsagt

Vem som helst bara det inte blir Jennie

Publicerad 2016-01-29 09:49:00 i Allmänt,

Jag kan bli lite sur när folk inte svarar som utlovat. "Vi hör av oss senast imorgon, både om du får rollen eller inte. Absolut senast torsdag". Idag är det fredag och inte fan har jag hört något. Och detta håller jag alltså två datum till för närvarande. För jag kan inte boka upp datumen innan jag vet om jag fått rollen. Som de skulle svara så snabbt om. Jag blir så trött. Det är ett helvete i denna bransch, det är verkligen det. Jag står på randen till en avgrund, min avgrund, den där jag skiter i allt vad jobb och film och tv någonsin har hetat.
Och nej, det är inte den svengelska rollen jag provfilmade för häromsistens, den har jag redan fått nej till. Det går så satans trögt att jag tappar precis all energi. 
Eftersom jag är så trött på filmens sega men hårda värld söker jag ju "vanliga" jobb också. Häromdagen sökte jag dessutom ett jag väldigt gärna ville ha. Jag blev kontaktad redan nästa morgon (sökte på kvällen) och de sa på telesvar att jag måste ringa tillbaka omgående för att det stämde så bra. Men! Nu är det mig vi talar om, kära vänner. Kvinnan med största jävla oflytet i världen när det kommer till jobb och sånt, så när vi väl fick tag i varandra, rekryteraren och jag (som inte jobbade på det aktuella företaget utan skötte detta åt dem), så hade företaget ändrat sina kriterier litegrann, så jag ramlade ur med en smäll. Jag saknade en liten del och då rök jag. I övrigt stämde allt över förväntan. Ba okej? Men hej och hej då rå, på mindre än typ två timmar. Ursäkta att jag bara hade 99 av 100 önskvärda kvalifikationer. Och då är jag INTE en sådan som tar i och spär på sanningen, tvärtom, jag är alldeles för försiktig när jag söker jobb och söker BARA om jag typ redan har erfarenhet av allt. Till skillnad från vissa som söker hårt och brutalt och ba "hey hey det där kan jag, det där med" fast det egentligen bara är båg. Och så får de jobbet. 
Häromdagen blev jag uppmanad av inte mindre än tre personer att söka precis så, skicka på måfå TROTS att jag saknar en del efterfrågade grejer, för det är tydligen chans att få jobbet ändå. Om man inte heter Jennie Danehav förstås, för då är det inte chans att få det. 
Jag tror att jag är svartlistad på tamejfan hela jävla arbetsmarknaden. I något slags centralt register. Jag måste ha gjort oerhört uselt ifrån mig vid något tillfälle, som jag dock inte ens är medveten om, och det brukar jag vara.
Tack och bock säger jag. Snart flyttar jag helt seriöst ut på vischan till ett aaaaaasbilligt hus, och föder tretton barn till. Jag kan odla morötter också. Och leva på FK:s billigaste mammapeng för varje barn. Då skulle jag ha det bättre än nu i alla fall. Så det får nog bli så.
Dagens känsla.
 
 
 

Roliga barn

Publicerad 2016-01-28 14:06:00 i Allmänt,

Mina barn orsakar mig krampaktiga skrattanfall med jämna mellanrum. De säger och gör så mycket klokt, oklokt och helknasigt. Idag la Isabell mycket tid på att få till detta:
 Det tyckte jag var roligt.
 

Ihop igen

Publicerad 2016-01-27 21:00:00 i Allmänt,

Jag har varit ihop med Impro i ungefär 6 år. Vi har haft ett till- och frånförhållande, mest för att jag är så upp och ner i mig själv. Ibland gör Impro mig jätteglad och typ glittrande och uppsluppen, spontan och härlig. Men ibland gör Impro mig prestationsfokuserad, grubblande och tillknäppt. Det är då jag har gjort slut. Flytt. För ett tag i alla fall. Nu har det varit slut ett tag, men jag saknar Impro som alltid när jag gör slut. Därför har jag börjat visa intresse igen, eftersom jag vet att det goda övervinner det onda, att kärleken övervinner allt. Eller hur?

Så ikväll började jag min nybörjarkurs. På en helt annan teater, bara en sån sak. Jag känner mig helt slut i huvudet efter några timmar i en ny mörk källare med vassa strålkastare. Jag känner dock att jag har fått skrap på mitt skal, och det är bra. Det kommer nog att ta ett par gånger till innan jag är igång på riktigt, men det kommer. Att improvisera är så satans nyttigt. Man bara kör. Vad som finns i våra huvuden är så otroligt mycket större och mer än man någonsin kan tänka sig. Fantasin har inga gränser. Men du och jag har begränsningar, och dessa är roliga (och lite läskiga) att rucka på. Ut kommer kanske... något du egentligen inte hade vågat eller alls tänkt säga, och det är helt okej. Och det är just det där okejet som är så himla skönt. Det är okej att inte göra rätt eller fel, utan att bara göra.
Så ikväll lekte vi en massa lekar som vi lekte på min första kurs någonsin för sex år sen. Det var roligt att bara existera där på golvet och leka igen. När jag är på improgolvet så är jag bara just där och just då, och det är väldigt avkopplande. Utanför och sen finns inte. Och det är fan så vilsamt något kan bli.

Jag köpte en bok också. En bok jag varit på jakt efter under ALLA mina improår hittills. Och så bara fanns den här, på nya stället, till försäljning. Ba va, är det ens möjligt? Men jo.

 Så nu ska jag äntligen med egen hjärna få läsa boken jag redan vet och hört så mycket om. Sann glädje!
 
Och snart ska jag gå tillbaka till mitt forna (kära) jobb och köra ett pass mitt under en pulserande premiärkväll. Och helt ärligt:
Jag kan knappt vänta. 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Jempie

Okänd och fattig mångsysslare.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela