jempiesomsagt

Den gyllene gränsen mellan fyra och fem

Publicerad 2022-03-19 12:24:00 i Allmänt,

Vet ni, jag är nu ett levade bevis för min tidigare teori, nämligen att det går en magisk gräns mellan att ha fyra och fem barn. Och inte som man kanske skulle kunna tro först, att det har med belastning som förälder att göra, nej, här snackar vi något så unket som inkörda normer, eller är det oskrivna regler kanske, eller vad man nu ska kalla det. Det är intressant att vara med om, samtidigt väldigt tråkigt. Tråkigt att få erfara att folk har betydligt närmare till att nästan förnärmat utbrista "EN TILL?!" eller "IGEN?!" när de får veta att jag väntar barn, snarare än att säga "Grattis, vad roligt och häftigt!".
 
Jag funderade på detta redan långt innan jag blev gravid. Det var som att jag förstod att nu blir det andra bullar, på fler än ett sätt.
 
Nu så här halvvägs in i graviditeten är det bara så sjukt uppenbart att fyra barn är okej, ja nästan lite coolt, men fem är bara pinsamt. Det är för många. Det är en OERHÖRD skillnad på folks bemötande denna gång och förra gången. Det är nästan lite deprimerande, eller egentligen skrattretande.
 
Människor har i alla tider gjort mig förvirrad, det är nog därför jag har så få kompisar, det är liksom lättare så. Men nu är min förvirring liksom överspilld, det går hela varvet runt. Som tur är låter jag såklart inte omgivningen få bestämma om vi är glada för en bebis till, ett syskon till sladdisen så att han inte är ensam när syrrorna snart flyttar ut till exempel (ja äldsta är så gammal att ni fattar inte :)).
Vi är skitglada, det ska bli jätteroligt att få se en version till att våra geners sammanblandning. Ett syskon till lilla S. Inte helt ologiskt att känna så va? Inte helt ologiskt heller att vilja ha två egna barn när man inga har. Jag tänker då på M, min älskling. Ja just det! Ni ska få en het potatis till när vi ändå är på gång - han är tolv år yngre än mig! Vilken skandal va? Ytterligare en smäll i normgrytan. Jag har låtit mig förloras i djup, äkta kärlek och åtrå, barnlängtan och bröllopsplanerande - ja ett riktigt jävla lyckligt liv, av en TOLV ÅR YNGRE MAN. Eller ska vi säga kille? Han började ettan när jag gick ut gymnasiet. Lika bra att bjussa på det också, det kan man ha som diskussionsunderlag om samtalsämnena skulle tryta under den normativa parmiddagen. Varsågoda.
 
Nu är lite mindre än halva graviditeten kvar. Jag mår oerhört mycket bättre denna graviditet än någon av mina tidigare, är inte det lustigt också? Att jag nu som så jävla gammal, 40 år har jag fyllt och ändå hittade en spermie fram till mitt vissna ägg och ba "tja snygging". Och att jag får må så pass bra ändå. Spyr inte alls lika mycket som jag gjorde som 26-, 28-, 30- eller 38-åring. Nej, 40 is the shit-ålder att vänta barn helt klart.
 
Yes! Men det var väl detta jag hade på hjärtat idag. Jag har länge tänkt steka den här bloggen, men eftersom jag ibland känner för att tala rakt ut i världen typ, så är det skönt med en blogg. Även om läsarantalet förståeligt nog har minskat genom åren från ett ganska stort antal läsare till ett pyttelitet, nästan noll. Ändå, det är skönt att skriva av sig. Även om ingen läser. Ja ni fattar säkert. Även fast ni bara har 0-2 barn. 
 
PUSS 
 

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela