En mamma för alla åldrar
En blixtrande smäll och insikten att jag håller på att bli tonårsmamma, mittemellanmamma och bebismamma samtidigt. Min blivande tonåring som förändrats massor över sommaren har några kompisar över, och de har förändrats lika mycket. Det brölas, slamras och slarvas runt i köket - hjälp, mina korvpaket! Jag har ju räknat så det ska räcka till mina barn och denna vecka, min planering! Smörpaketen, akta, det ena är ju till för mina glutenintoleranta barn, endast! Nej då är det nerstucket glutensmuliga smörknivar i det heliga, rena paketet. Men unge, det borde väl du tänka på, du är ju för fan ett av de glutenintoleranta barnen! Samtidigt sparkar det i magen, lillasyster eller lillebror meddelar att snart kommer jag! Känner du förvärken och blixten i ljumskarna när jag kör ner huvudet liiite till?! Jorå jag känner. Jag slås av det oifrånkomliga att jag kommer ha så jävla många barn i så jävla många åldrar. Går det ens? Har jag gjort något helt hysteriskt? Ja det är ju oåterkallerligt i så fall, och en unge till ville jag ju ha. Men att den första skulle hinna bli typ fjortis...? Tolvårig fjortis som fyller tretton ett par månader efter bebisens ankomst. Och så en som fyller elva, men hon är inte så brölig och finnig än, men det är ju bara en tidsfråga. Och så mittemellanåldernbarnet som fyller nio strax efter bebisens ankomst. Men hon sitter i alla fall i sin heltäckande fleeceoverall i soffan, med ketchup på kinden, och ser mysig och barnslig ut. Hur kan det ens existera samtidigt som några basröstade tonårsfinniga korvätande brölisar dundrar omkring i köket? Och så magen igen. Buff och stret! Jag vill ut snart, då ska du amma mig samtidigt som du avskärmar dig mot rapandet och rumsterandet i köket!
Ja, men kanske är det just det som kommer att rädda mig. Att få gnugga näsa och kinder mot ett litet ljuvligt kokosnöthuvud samtidigt som köket välter utanför dörren? Att oxytocinpåslaget lindrar mina stresskänslor över brölet och falsettandet i sovrummet bredvid? Står möblerna ens kvar? Och varför sitter alla i en hög i samma säng, hur orkar de ens med varandra?
Några veckor kvar av graviditeten och ikväll insåg jag att jag längtar efter bebismys mer än någonsin. Kanske ska jag tacka tonåringarna.
