Duttar inifrån
Att jobba hemma med tre påsklovslediga barn, vilken grej. Någon skriksjunger en pinsam, improviserad sång medan jag pratar med chefen. En annan vill ha rosasprejade hårtofsar när jag ska skriva ett viktigt mail, den tredje vill inget särskilt, men kommer
in och existerar när jag ska ha skypemöte. Såklart. Och jag lär ju inte va den enda som jobbar så här för närvarande. Man gör så gott man kan.
Jag känner Roland varje dag nu. Han eller hon (kan man ens få fyra tjejer på raken?!) duttar mig i magen och gör sig hörd genom foglossning, begynnande hormonrand, halsbränna och så mina vanliga graviditetsrelaterade ätproblem med tillhörande kräkningar.
Tänk att jag får vara med om allt detta igen (!), tolv år och på det trettonde, efter första gången. Många har frågat vad storasystrarna tycker och så mycket kan jag säga att de är SUPERGLADA. Jag är väldigt lycklig och tacksam för
det.
Nu till en av hemmajobbets stora fördelar - en eftermiddagspromenad rätt ut i spenaten.
Nedan en bild från igår - en åktur rätt in i betongen.
