jempiesomsagt

Någon gång i mitt liv ska jag lära mig att inte göra som jag blir tillsagd när jag innerst inne känner att det är fel. Värsta enkla matematiken tänker ni då där ute, men hallå så jävla lätt är det inte alltid. Åtminstone inte för mig, och då har jag ändå blivit MYCKET bättre på att sätta ner foten än vad jag var för några år sen. Jag vet ju så tydligt längst in i magen själv vad som är rätt, och ändå går jag emot det ibland för att göra någon annan glad/nöjd/rik.
Orkar inte. Jag vill fan bli starkare på den punkten. 

En annan sak. Mitt liv handlar inte om pengar. Alltså, jag vill kunna ha råd att betala tak över huvudet, mat och kläder till min familj (ja R får ju hjälpa till också herregud), men jag är helt enkelt inte den sorten som strävar efter en massa pengar, och jag menar det. Det här verkar dock många tycka är konstigt och de ser ju genast alla möjligheter jag SKULLE KUNNA HA om jag BARA GJORDE SI OCH SÅ OCH LITE MERA SI och så vidare. Men nu är det så här att jag vill inte det. För vet ni vad som händer om jag börjar se allt som en pengafråga och att jag ska bli rik? Nej, men då ska ni få veta det nu, en gång för alla: Jag tappar lusten. JAG TAPPAR LUSTEN. Med lusten tappar jag även inspirationen och därmed idéerna. Och då har jag inget kvar. Det jag gör, det som många tycker att jag borde mjölka ur varenda krona ur (fast de fattar inte hur svårt det är) det skulle inte bli ett enda skit om jag tappade min lust, min inspiration och mina idéer. Hajar ni grejen? Och faktum är att jag njuter av att knäcka en idé som jag själv tycker är bra, få ut den i ett eller annat format och få klappar på axeln, glada människor och garv omkring mig - DET gör mig rik, för att låta som en enda jävla stor och tröttsam hög av klyschor. Men det är sant! Jag kan helt enkelt inte göra något med tanken att jag gör det för att tjäna pengar. Ja ett jobb herregud, men det går man ju till, kan gilla riktigt mycket och lägger ner halva sin själ i när man är där, men sen har man liksom ett ganska stort liv utanför jobbet. Eller jag har det i alla fall, och jag vill att det ska vara så. Men det här andra, det som jag gör för att det bubblar upp inom mig utan att jag bestämmer mig för att det ska göra det, det kan jag inte låta styras av något fulgirigt vinstintresse.

Det går inte. Jag kan inte. FÖR JAG VILL INTE.