jempiesomsagt

I ♥ hemma

Publicerad 2016-01-10 15:56:00 i Allmänt, Hawaiidagboken,

Jag säger bara en sak: FY FAN VAD SKÖNT ATT VARA HEMMA IGEN. Alltså, det har ju varit en väldigt bra resa på det stora hela, men hemresan blev lika rörig och försenad och strulig som ditresan, minst sagt. Vi skulle ha flugit Honolulu - Seattle, Seattle - Paris och sen Paris - Stockholm. Istället klämdes en extra flygresa in (som om vi inte hade nog med flygtimmar redan...) och vi fick flyga till Köpenhamn från Paris istället, och därifrån till Stockholm. Anledningen var att vi missade ett flyg pga att resan från Seattle tog längre tid än den skulle. Så nu är vi hemma igen, trötta till tusen - och utan bagage. Så klart. Cirkeln är sluten liksom. Vi fick leva utan bagage i flera dagar på Hawaii när vi kom dit, och nu är allt puts väck igen. Vi får väl se när det behagar dyka upp. Snart hoppas jag, inte för att det är samma panik med kläder nu liksom, men alla grejer vi checkat in som vi faktiskt använder varje dag (närmare specifikation blir det inte).
Nåja. Jag har ett ljud i skallen av trötthet. Jag slutar nu.
 
 
 
 

Hej då Hawaii

Publicerad 2016-01-07 08:58:11 i Allmänt, Hawaiidagboken,

En sista heldag på Oahu, Hawaii. Det har gått tre veckor! Hur kunde det gå så fort? Jag vet, så säger man alltid, men på riktigt? 
I mitt huvud har det blivit sommar. Jag kommer på mig själv med att tänka tankar som "vad ska jag göra i höst?" och så kommer jag på att men vafan, det är ju januari där hemma! Det är det ju här med, men det går liksom inte att i skallen ta in det. Shorts, solskyddskräm, glass i solen och så vidare - och så januari? Varje gång jag ser datumet på telefonen tänker jag att det måste vara nåt fel bara. 
Tre veckor är ju inte så länge egentligen, men ändå har man hunnit bli helt snedvriden. Vi lämnade ett för årstiden väldigt varmt Stockholm den 16 december 2015, och kommer om jag ska tro internet hem till ett svinkallt och snöigt vinterland 2016? Det är ju fantastiskt, jag älskar vintern.
Nu är jag mätt på sol, palmer och saltvatten. Jag är ännu mättare på barn som tjafsar och gnabbas så fort de får chansen. Jag är trött på ägg, öl, cheddarost och att diska i halväckliga kök. Jag är trött på sandiga golv och på att smörja barn. Jag är trött på att leva fullständigt inpå varandra dygnets alla minuter - jag vill ha lite space igen. Vardagsspace. Den där spacen att man faktiskt är ifrån varandra några timmar ibland och har det bra på olika håll, och så ses man sen igen. Vet ni jag tänker inte ens känna mig dum för att jag skriver så. Klart man behöver andrum. Luft. Barnen har sagt/ropat/gastat "mamma!" så många gånger varje dag denna resa, att jag är rädd att jag börjat bli gråhårig. Jag är en engagerad och kärleksfull mor, men till slut orkar inte ens jag höra mer. 
Det är nu en jävulskt lång flygresa hem igen bara. Men det gick ju hyfsat bra hit, eller? Gjorde det det? Jag har glömt. Det var nåt hjärtstopp och nån extra övernattning, eller jag vet inte. Som sagt, det är luddigt och nästan glömt. Imorgon flyger vi från Honolulu till Seattle, sedan till Paris och därifrån till Stockholm. Jag har aldrig varit i Paris, utan jag ska dit i vår med min mor och syster, men nu blir det tjuvstart i form av en mellanlandning. Frankrike har jag varit i, men bara olika skidorter i Alperna. Nåja. 
Jag vill tatuera en ananas. Eller en delfin. Kanske flera. Jag vill rista in Hawaii på något sätt, det är känslan. Det har varit bra här på det stora hela, och får jag någon gång chansen skulle jag med glädje återvända.
Mahalo!

Kvällsfärgerna alltså

Jordens normalaste bild... Molly! :D

Glutenintoleranterna. Många "patties with only cheese and ketchup" på Mcdonalds blev det

Barnen, bilen, kryllandet...

Cykelturen

Standardkänslan

Badankan

Publicerad 2016-01-06 07:52:18 i Allmänt, Hawaiidagboken,

En förmiddag på stranden som egentligen beskrivs bäst med några bilder:
Stora vågor och svinstarka "tillbakasug" gjorde att jag tumlade runt som en vante och intog en stor del saltvatten genom samtliga kroppsöppningar. Det sipprar fortfarande, men det var det värt - det är askul att åka på mage på en liten dyna i vågigt vatten. Så lekfull som jag kände mig i förmiddags har jag inte känt mig sen jag började min improbana med en baskurs. Tyvärr har jag ju (åtminstone tillfälligt) lagt av.

Det ser ut som att jag poserar och gör mig till, men sanningen är den att det blåste så satans mycket att allt med lite bredd på flög iväg med detsamma. Det är tur röven sitter fast. 

Graciös som en hörnsoffa.

Löjligt glad! Det var välbehövligt efter alla syskonbråk, bacillfajter och matkonflikter denna resa.

Och för er som nu tänker "men vad fucking BLEK hon är, hade hon inte varit tre veckor på Hawaii sa hon?!" som jag vet att många gör eftersom jag efter varje sommar/utlandssemester får höra sånt, så vill jag bara tala om att det beror på att jag har SPF 50 varje dag och är väldigt påklädd så fort jag inte badar. Jag har ruggigt kassa odds när det kommer till hudcancer på grund av flera anledningar, så jag tar (givetvis) det säkra före det osäkra. Så!

Om

Min profilbild

Jempie

Här blir det inte så mycket glitter.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela