jempiesomsagt

Den lilla rösten som tog i

Publicerad 2018-03-07 21:34:00 i Allmänt,

Det här var ju länge sen. Jag hade nästan glömt att jag hade en blogg tills jag blev påmind idag. Det är bra med folk som kan tala om för en att man brukar skriva saker ibland. Vet ni att jag just nu har allt att skriva och samtidigt inget. Jag har sagt upp mig från mitt jobb där jag varit i ett och ett halvt år. Jag är just nu en fri själ som jobbar med lite av varje, fram till i början på maj då jag ska in och jobba stenhårt i några månader, kanske längre, på en spännande myndighet. Det ser jag jävligt mycket fram emot, så jag glömmer nästan att njuta av att jag just nu är fri. Som jag längtat efter så länge.
Ni vet, jag satt i en källare och sysslade med grejer åt ett litet företag. Det är inget fel i att syssla med grejer åt ett litet företag men till slut var det den där inre rösten som brukar be mig lyssna noga någon gång ibland, när jag inte varit tillräckligt bjussig mot mig själv, som ba höjde volymen ett snäpp och sa att "vafan håller du på med? Tänk om du typ dööör snart och så har du bara suttit här och sysslat med grejer åt ett litet företag. Du har ju egna grejer du vill hinna syssla med?" Och jag ba ja jo m.. "nämen lyssna nu" fortsatte rösten, "kom inte här och avbryt. Du vill ju syssla med grejer som typ film och röst och för att inte tala om ord och böcker och bilder och allt sånt där." Och jag ba ja jo m... "nämen fan, ärligt" fortsatte rösten. "Fan säger dunte upp dig för?" Vaddå kan jag bara göra det frågade jag den inre rösten, "klart du kan" svarade den. "Tänk om du dör snart?" Jo visst det skulle ju kunna hända men jag föredrar ju att tänka att jag in... "ja men tänk så ändå, ska du bara ha suttit på ditt allt större arsle och bara gjort saker för andras skull?" Nej svarade jag, det vill jag ju inte. Och så var det med det. Jag lydde rösten. Jag gick tillbaka med högburet huvud efter jullovet och ba "chiefen, jag vill säga upp mig". Han ba "okej, trist, men jag hajar" och sen var den saken avklarad. Nu är det ju så att jag ändå gillar vissa grejer jag sysslar med på små företag och folk som jobbar på små företag så jag vill ju ha en tå kvar liksom. Så jag gör lite grejer åt det lilla företaget som frilans istället och det känns fint. Men på dagarna i övrigt springer jag runt och castar och filmar och spelar in röst och försöker få igång en större och bättre webbshop för Jempieteckningar och söker småjobb här och där. Tills i maj då, när mitt sjukt spännande jobb sätter igång som jag ser SÅ MYCKET FRAM EMOT. Jag kanske berättar mer om det senare, när jag vet vad jag får säga, för ärligt talat vet jag inte det just nu.
Ja det var min lilla framgångshistoria så här långt. Vad som händer efter sommaren återstår att se. Jag kanske sitter i en källare på ett litet företag och sysslar med saker.
Eller på ett stort, med frän utsikt.
 
Att inte veta är ju minst halva grejen.
 
 
 

Om

Min profilbild

Jempie

Okänd och fattig mångsysslare.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela