Fullt i skallen
Öronen ringer nu. En helg med ljudliga aktiviteter både lördag och söndag, har jag blivit galen? Nej. Eller det tror jag i och för sig att jag blivit också, men det har ingenting med helgen att göra. 
Diskmaskinsmorsan.
Gröna Lund på lördagen och leklandskalas på söndagen. Nu orkar jag inte ens höra Robin tänka. Och inga steg har jag samlat heller. Borde sticka ut på promenad men alla barn ska duschas och så vidare. Söndagskväll liksom. Läsläxor och gympapåsar och kokta potatisar, och var det inte sjutton sms om lek efter skolan att svara på? Mitt huvud är inte vad det var förut. Det är proppfullt med information och logistiska uttänkningar. Det gör att så mycket annat vettigt inte får plats längre. Häromdagen hade jag trosorna utochin. Bara en sån sak. Jag både tänker och bloggar osammanhängande, och talet är stundtals tillbaka på lätt ststamning. Som det blir när jag känner mig för stressad. När jag har för mycket att styra med. Jo det är sant, det är något jag lagt mig till med efter att jag brakade loss lite för några år sen. Skitskumt är det. Som om någon tråd där inne nästan gått av. När jag kkänner att det är på väg måste jag andas djupt och lugna ner mig. Skala bort, tacka nej, säga upp. Plocka undan, boka om, skjuta upp. Minska ner och befria mig från måsten i största allmänhet. Då brukar det kännas bättre efter någon vecka eller två. Det är tur man blir äldre hörrni. Så man lär sig hur man funkar.
Och kan ta vara på livet lite mellan varven också.
