jempiesomsagt

Att leva en lördag

Publicerad 2016-10-01 21:45:27 i Allmänt,

Imorse var det pang bom uppvak 6.30 piiiip. Åttaåringen vaknade och ropade (högt) att någon hade andats henne i örat. Jag sa att det nog bara var någon av hennes sovande systrar som suckat till, men det var alldeles bestämt något livsfarligt. Minst sagt. Upp och hoppa och toalettsällskap och tända i vardagsrummet och TV och tröst och egen akutkissnöda och nu var jag så svag och yr att jag höll på att svimma. I säng igen, med hopp om någon timmes sömn till och vips var klockan hög tid att utfodra barnen och ta med sexåringen på idrott. Vi har börjat med lite aktiviteter nu, sist av alla (så det är fritt fram att sluta viska om att vi hämmar barnen och så vidare, vi har i själva verket följt våra barns rytm, men nog om det).
När R och sexåringen dragit iväg tog jag de andra på en solig lekparkstur. Det visade sig vara den enda plats det var sol på, i lekparken alltså, för det var två åskmoln jag hade att göra med större delen av turen. Kul liksom. Hem igen och pastagratäng och ingen åt och stämningen blev sämre och tjat och gnat och tre olika viljor och NU FÅR DET VARA NOG NU ÅKER VI HEM TILL MOSTER! Att spänna fast de tre i baksätet är som att pausa tiden och återhämta hjärnan en smula. Väl hemma hos syrran blev stämningen bättre och vi hade en riktigt mysig stund med alla barn (vi har fem "tillsammans") på en skolgård jag alltid ville leka på som liten, men aldrig fick. Så idag åkte jag rutschkana i "draken" för första gången i mitt snart trettiofemåriga liv, åtminstone vad jag kan minnas.
Sen blev det hämtmat och godis och kaffe och visst meningsutbyte om vem som skulle köra och vem som skulle ta en kall lördagsöl. Jag förlorade, eller vann, beroende på hur man väljer att se det.
Tre dödströtta barn och ingen parkering på gatan, här kommer trebarnslogistiken in, och alla skrek av trötthet och benen funkade tydligen inte ens, så R bar två och jag en. Och lårmusklerna fick sig en boost i trappan upp från betonggrottan. Och nu är barnen lagda och jag vill bara krypa ner och läsa min bok (Den allvarsamma leken) och ladda inför söndag. PS vi målade naglarna också. På alla under 36 år. 

Så jävla vackert, och kulan är pricken över i. Jag svämmar över.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Jempie

Okänd och fattig mångsysslare.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela