jempiesomsagt

När jag var viking

Publicerad 2016-05-08 19:15:00 i Allmänt,

Dagen började med en lång frukost och febrilt funderande över hur denna söndag skulle tillbringas. Fyraåringen ville göra exakt samma sak som igår och sexåringen ville cykla vilket hon också efter frukosten kastade sig ut för att göra. Runt, runt, runt cyklade hon. På åttaåringens cykel, eftersom hennes egna från internet beställda cykel inte kommit än. Jag kikade ut från balkongen vid något tillfälle och frågade hur det gick, då ropade hon att hon var på det trettonde varvet, gav mig en hastig blick och höll med ens på att köra in i en lyktstolpe. Hon klarade sig med den berömda hårsmånen och jag gick genast in igen, viss om att jag inte bör distrahera barn (i synnerhet inte ovanifrån) när de cyklar.
Vi bestämde oss sedan helt slumpmässigt efter hastigt bläddrande i en katalog, för att vi skulle åka till Upplands Väsby och besöka en rekonstruerad vikingagård. Åttaåringen, som är den mest vetgiriga och kunskapstörstande av de tre flickorna (för närvarande åtminstone), blev eld och lågor och de andra två ville fortfarande göra samma sak som igår och cykla. Efter några omständliga turer kring tandborstningar och sista-kissningar bältade vi oss sedermera i Fiaten (ja, vi bytte från Audi till Fiat...) och styrde kosan mot Skarpnäck. Vad märkligt, tänker ni, Skarpnäck ligger väl åt helt andra hållet? Och det stämmer ju, men innan vi skulle bege oss ut i vildmarken fullständigt skulle vi förbi en kompis och hämta en tub solskyddsfaktor som jag beställt av henne. 
Väl i Skarpnäck var det inte lätt att komma därfrån igen kan jag meddela. Efter hejande och solskyddshämt råkade sexåringen få syn på en enorm lekpark och var med ens ur sikte. Strax därefter upptäckte även fyra- och åttaåringen samma park och kort därefter fann jag mig själv (som vanligt) stå och putta fart på en gunga. Efter ytterligare ett tag fick vi dock till slut in alla barn i bilen och resan mot från början bestämd destination kunde fortgå.
"Du gillar att bestämma utflyktsmål långt bort" tyckte Robin på motorvägen. "Ja" svarade jag kort, eftersom det är precis det jag gör. Jag gillar nämligen att åka, inte bara att vara framme.
Efter vild jakt på kontanter i Upplands Väsby C och ytterligare ett avvärjande av lekparkslek (fan vad mycket lekparker det finns) så kom vi till slut in på vikingagården. Och vilken gård sedan! Jag tyckte det var jättemysigt från start och barnen sken faktiskt upp de också, trots att de tjatat högljutt om att stanna i Skarpnäck. "Jag tyckte inte namnet på vikingabyn lät roligt så jag ville inte åka hit" sa sexåringen, full av logik som vanligt. "Men det var faktiskt roligt och mysigt här" fortsatte hon. Så sen gick vi in och ut ur olika hus och bodar och fick se hur man levde på den tiden, samt känna på massa "koss- och fårtyger" som fyraåringen sa. Fällar i dagligt tal. Vidare bakade vi bröd över öppen eld och skrattade åt att man kunde sy sin egen pung (barnen).
En märklig grej hände med mig. Jag är till naturen en ganska otillfreds människa. Jag är i princip alltid i mitt kartotek fullt av problem och bläddrar, och oroar mig och ältar. Sån har jag alltid varit. Man skulle kunna säga att jag har lite svårt att ta semester från mitt eget huvud. Men det finns en grej jag kan göra för att bara vara här och nu och faktiskt glömma allt det andra. Det är att improvisera. På teatern är jag alltid så lätt och glad och bekymmersfri (förutom när stora prestationsångesten drar in och det gör den ibland). Men på den här gården, det var inte riktigt klokt, insåg jag plötsligt att jag kände mig så extremt lätt och lycklig och bekymmersfri, och hade inte en tanke på tid och rum eller alla problem och farhågor som annars alltid brukar finnas i mitt tid och rum. Det var en nästan övernaturlig upplevelse och jag kände att här hade jag kunnat stanna för alltid. Ba flyttat in och huggit en binge och brett ut mina saker. Vad var det liksom? Jag drog slutsatsen, efter att återigen hamnat i mitt huvud bland alla tankar, att jag måste levt på vikingatiden i ett annat liv och varit en hyfsat tillfreds och glad prick. Vad annars kan det ha varit liksom? Nä precis.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Jempie

Okänd och fattig mångsysslare.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela