jempiesomsagt

Fyra killar är mer än tio tjejer (eller: orättvist på filmkursen)

Publicerad 2016-06-15 11:06:00 i Allmänt,

Så har jag avverkat en av fyra dagar på filmskådespelarkursen, och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Vissa bitar känns väldigt matnyttiga, andra innebär bara en väldig massa väntan. Anledningen till all denna väntan första dagen var för att det är fyra killar i gruppen och tio tjejer. Det behöver ju inte innebära någon väntan i sig, om det inte vore för att scenerna vi skulle testa på att spela var rena kärleksförklaringsscener, det svåraste som finns, sa regissören/kursledaren, och bad oss spela två och två men bara kille och tjej. Men hallå! Vad händer liksom? Detta innebar (förutom att det känns oerhört bakåtsträvande och sjukt), att vi tjejer fick spela en gång var och killarna fick vara uppe flera gånger var. De fick alltså öva mycket mer och fick höra väldigt mycket mera feedback och matnyttiga tips än vad vi fick. Visst, vi kunde ju lyssna och suga åt oss ändå, men det "tar" givetvis mycket mer, och sätter sig, om det är man själv som gjort en insats och får feedback på det. Dåligt, måste jag säga, och händer samma grejer idag igen måste jag nog öppna käften ändå. Något jag inte alltid prioriterar. 
Annars har det som sagt varit mycket lättsmälta tips som jag känner nog kommer göra en del gott. Saker jag inte riktigt tänkt på men som när han säger det nästan blir genant för att jag inser att jo, så där gör jag (och andra) ganska ofta och det ser för jävligt ut. Ett kort exempel är vissa rörelser som blir så extremt stolpiga och inte ser naturliga ut för fem öre - för de är helt enkelt inte naturliga. Men man tenderar att göra dem under "press" framför en kamera. Pinsamt!
Läxa till idag var att skriva ett manus. Och som jag brukar säga - det finns en anledning (elller ja, flera) till att jag föredrar improvisation. Jag älskar det oförberedda! Det som bara händer, det som kommer ur skallen. Att följa ett manus tycker jag kan vara lite förlamande och låsande, men sjävklart gör jag det vid jobb och så när det ingår att lära sig manus. Men nu skulle vi SJÄLVA SKRIVA ETT. Jag. Skriva manus. Mycket har jag skrivit men inte manus. Inte vad jag kommer ihåg i alla fall. Jag tycker att det är så svårt att komma på något. Vad ska jag skriva om? Men så kom jag på att jag spelar helt enkelt upp en improviserad sketch i huvudet och skriver ner den. Snyggt blev det, men om det blev så bra vet jag inte. Det var ju bara efter en dag på kursen, och jag har dessutom både halsont och munsår. Peppigt värre. Och filmstjärneaktigt.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Jempie

Här blir det inte så mycket glitter.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela