jempiesomsagt

Ihop igen

Publicerad 2016-01-27 21:00:00 i Allmänt,

Jag har varit ihop med Impro i ungefär 6 år. Vi har haft ett till- och frånförhållande, mest för att jag är så upp och ner i mig själv. Ibland gör Impro mig jätteglad och typ glittrande och uppsluppen, spontan och härlig. Men ibland gör Impro mig prestationsfokuserad, grubblande och tillknäppt. Det är då jag har gjort slut. Flytt. För ett tag i alla fall. Nu har det varit slut ett tag, men jag saknar Impro som alltid när jag gör slut. Därför har jag börjat visa intresse igen, eftersom jag vet att det goda övervinner det onda, att kärleken övervinner allt. Eller hur?

Så ikväll började jag min nybörjarkurs. På en helt annan teater, bara en sån sak. Jag känner mig helt slut i huvudet efter några timmar i en ny mörk källare med vassa strålkastare. Jag känner dock att jag har fått skrap på mitt skal, och det är bra. Det kommer nog att ta ett par gånger till innan jag är igång på riktigt, men det kommer. Att improvisera är så satans nyttigt. Man bara kör. Vad som finns i våra huvuden är så otroligt mycket större och mer än man någonsin kan tänka sig. Fantasin har inga gränser. Men du och jag har begränsningar, och dessa är roliga (och lite läskiga) att rucka på. Ut kommer kanske... något du egentligen inte hade vågat eller alls tänkt säga, och det är helt okej. Och det är just det där okejet som är så himla skönt. Det är okej att inte göra rätt eller fel, utan att bara göra.
Så ikväll lekte vi en massa lekar som vi lekte på min första kurs någonsin för sex år sen. Det var roligt att bara existera där på golvet och leka igen. När jag är på improgolvet så är jag bara just där och just då, och det är väldigt avkopplande. Utanför och sen finns inte. Och det är fan så vilsamt något kan bli.

Jag köpte en bok också. En bok jag varit på jakt efter under ALLA mina improår hittills. Och så bara fanns den här, på nya stället, till försäljning. Ba va, är det ens möjligt? Men jo.

 Så nu ska jag äntligen med egen hjärna få läsa boken jag redan vet och hört så mycket om. Sann glädje!
 
Och snart ska jag gå tillbaka till mitt forna (kära) jobb och köra ett pass mitt under en pulserande premiärkväll. Och helt ärligt:
Jag kan knappt vänta. 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Jempie

Här blir det inte så mycket glitter.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela