jempiesomsagt

Happy cat

Publicerad 2016-01-18 15:01:00 i Allmänt,

För typ femton år sen, eller fjorton, så jobbade jag som receptionist. "Wow" tänker ni, "redan då? Vilken karriärskvinna".
Det var bra att jag jobbade som receptionist just där och då kan jag säga till mitt försvar, för annars hade jag inte gift mig med Robin. Och då hade jag heller inte fått just Isabell, Molly och Emma. Så.
I alla fall. Det jobbade en ganska skruttig gubbe där också, som alltid luktade rök. Han verkade ha det lite si och så med det mesta. En dag var det något med hans lägenhet, eller pengar, så han behövde flytta. Och han kunde inte ta med sig Tuffe, sin katt. Jag som var kär i en annan katt då, Johan, kände att det här är inte bra. Tuffe skulle bli avlivad om ingen tog honom. Jag sa att jag skulle fråga mamma, eftersom jag bodde hemma då, om inte vi kunde ta Tuffe också så han slapp dö. Hon sa ja. Tuffe heter idag Olle och är typ världens snällaste katt. Han bor fortfarande hos min mamma, men just nu, på grund av logistiska omständigheter, så bor han ett par veckor hos oss. Sen han kom hit har han antingen varit framme och tjatat om mat eller också har han tryckt under en soffa.
Idag kände jag att fan, tänk om han är nedstämd - nästan lite så där som jag känner för närvarande på grund av yrkeskris - och bara behöver någon att snacka med? Någon han känner väldigt bra redan ska tilläggas. Hemska tanke att behöva dela med sig till någon man inte känner så bra, om man är låg. Så jag gick helt enkelt in till honom och ropade "Olle, kom fram nu, du kan inte ligga under en soffa hela tiden, det blir man inte glad av". När jag sa detta kände jag att jag även pratade till mig själv, (en av anledningarna till att jag ska börja impra igen ju som ni vet) och jodå, då kom han fram. Sen pratade vi lite, han fick mat, jag fick kaffe och ägg, och sen gick vi in i sovrummet och plockade bort lite från fönsterbrädan. Sen lyfte jag upp honom och visade att här kan man sitta och titta ut och värma sig på elementet - sånt jag själv gillar att göra - och han log. HAN LOG! Plötsligt såg jag ett nytt ansiktsuttryck och han såg glad ut, åtminstone på ena sidan munnen, och sen dess har han suttit där.
No more under sofa. The cat is nöjd.
Han är även väldigt mycket för att gå omkring på min dator och gosa med mig när jag gör annat
 
Ni ser ju själva att han ler, om än lite snett 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Jempie

Här blir det inte så mycket glitter.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela