jempiesomsagt

Osorterat och fult

Publicerad 2016-12-30 18:10:00 i Allmänt,

Idag har jag gjort något jag aldrig i hela mitt liv gjort förut.
 
Sagt något snällt? Nej.  
 
Jag har skrivit ett förord. ETT FÖRORD. Dåligt blev det också. Det beror på att det enda jag ser framför mig när jag tänker på ordet förord är en båtjävel med ett ord på fören. Helt meningslöst – kan man stänga av sin hjärna på något sätt tillfälligt?
Vad fan skriver man i ett förord? När man googlar förord kommer det upp en massa tjusiga seder och bruk och påståenden kring förord och ett av dem är att det är ganska vanligt att låta någon annan skriva förordet åt en. Det är möjligt. MEN VARFÖR SKULLE JAG GÖRA DET? Nej precis. Det är ju min bok, även om det inte känns så. Okej det är inte bara min bok, men det som finns där i är bilder ur mitt huvud. Det hade inte blivit just en sådan bok om inte just mitt huvud hade suttit där det suttit, eller vad jag ska säga. Så pass kaxig tänker jag vara. Men så förordet då. Ett utkast har det blivit. Men nu känner jag mig själv och innan någon enda människa får titta vad jag skrivit måste det ligga ensamt i minst ett dygn. Då tar jag fram det igen. Skriver om det lite, tar bort hela bergis. Börjar om och blir arg. Och skickar ett surt mail om stress till min förläggare. Hör ni vad präktigt det låter? MIN FÖRLÄGGARE. Men det är ju sant. Och de jobbar hårt där borta med boken, så all cred och så vidare. Men ett argt mail brukar jag lyckas skicka iväg när stressen står mig upp i skallbenet. Inte en sekund till övers har jag fått denna jul, förrän idag någon timme typ, till att skriva mitt förord. Så så jävla enkelt är det inte. Nej.
 
Nyår kommer att firas lugnt, som vanligt. Annat var det år 2000 då jag minns mig själv som utanför min kropp, raglandes omkring på en parkeringsplats i Veddesta i norra Stockholm, och såg min handväska som i en dimma ligga ensam i en snödriva. Stabilt.
 
Sen skulle jag vilja skriva en lista på tjugo punkter om hur man identifierar en mobilzombie. Men det får bli en annan gång. Det kokar under huden på mig. Det mullrar från avgrunden i min kropp. Det svarta hålet som måste hållas övertäckt så att ingen faller där i. Eller något kravlar sig upp. Kravallstaket och övervakningskamera. Inget kommer ut, ingen kommer in. 
 
Gott Nytt År! Vad spännande det ska bli.
Jag för dig imorgon.
 

Kommentarer

Postat av: Annika

Publicerad 2016-12-30 18:22:52

Varför inte en för med ord på? Det skulle väl passa din bok 🙂

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Jempie

Okänd och fattig mångsysslare.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela