jempiesomsagt

När det stakar sig på alla håll

Publicerad 2016-12-07 21:44:00 i Allmänt,

Jag ville skriva något men det blev inte så. Jag har skrivit två olika texter och båda har jag dödat. Den ena handlade om ilskan efter en pissig inspelningsdag och den andra handlade om hur gammal jag blivit plötsligt. Ibland är det tusen ord som bubblar omkring i huvudet som jag måste få ut, men då kommer de inte ut. De fastnar och blir ännu mer osammanhängande än annars. Som min stressade stamning i skolkorridoren.
 
Jag gick i skogen i morse. Den är grå nu. Allt sover. Eller är det dött? Jag stirrade länge ner i en fryst pöl och såg hur löven bildat ett snyggt mönster där inne. Ett skogsmönster. Jag tänkte fota men jag var för kall om händerna.
Plötsligt hörde jag ett skällande ljud. Ingen hund, det märkte jag direkt. Det var en råbock. Han stod uppe på en klippa, framför en liggande rådjurshona, och stirrade på mig. Man får anta att jag kom precis när han tänkt skrida till verket. Knullar de så här års? Det gör inte jag höll jag på att skriva, vem fan orkar. Ge mig en säng och jag sover i hundra år. Men rådjuren måste ju vara så där naturliga och liksom följa skogens regler. Antar jag. Jag är ju ingen biolog direkt. Långt ifrån.
 
En man med långa äckliga mustascher utskruvade åt varsitt håll. Han gör sig rolig över mig, mitt hår.
"Man ser bara en enda stor lejonman som går förbi", och filmteamet skrattar.
"Kom och sätt upp håret på henne, hallå sminket, KOM HIT".
"Äntligen ser du vuxen ut".
"Och du, behåll rocken, du är skitsnygg i den".
 
Får man sova nu eller. Låt det bli imorgon.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Jempie

Okänd och fattig mångsysslare.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela