jempiesomsagt

Sunklyxens tvehågsenhet

Publicerad 2015-12-27 05:37:52 i Allmänt, Hawaiidagboken,

Nu har vi flyttat till ett nytt hus. Jag skulle säga att det är som skillnaden mellan natt och dag, där jag gillade natten bäst. Det förra huset alltså. Vi gick från ytterst primitiv "trädkoja" (nästan, det kändes och låg ungefär så) ute på landsbygden, till pappaskortlyxig ungkarlslya med alldeles för tunga och ostadiga möbler, heltäckningsmatta inte helt lätt att skilja från död och utplattad isbjörn samt en hel maskinpark med egna vattenmotorsportattiraljer vid egen brygga precis nedanför vardagsrumsfönstret. Phu. Jag borde nog gilla detta, men jag gör inte det. Jag är mer lagd åt det lite sparsamma och överskådliga hållet, inser jag. Jag längtar tillbaka till trädkojan med alla myggorna för här vågar man knappt släppa en fjärt av rädsla att förstöra inredningen av bara vinddraget. Här är Robin och jag så olidligt olika också. Han flyger med liv och lust på allt nytt och alla okända maskiner vi inte ens vet hur man startar. Jag gormar och viftar och kräver att han slutar för inte fan att jag står ut med att vi har sönder nåt eller ställer till det. Jag vill helst inte vara hemma i huset alls och intar gärna dagens samtliga måltider på restaurang - bara för att slippa försöka få igång den dyra spisen. Det luktar lite halvdant också, och den konflikten i mitt huvud gör förvirringen och otrivsamheten extra stor - en lyxig och dyr kåk med sunkig lukt och kladdkänsla vid barfotagång? Man kan tro att han som bor här bara har sprit- och sprutfester med nakna tjejer i bubbelkoppen. Nä, här trivs jag inte så bra, inte än i alla fall, och dessutom regnar det. Vi har flyttat in i Hawaiis regnigaste område och stormen viner genom de påkostade fönsterluckorna som inte ens går att stänga efter alla hårdhänta fyllekalas. Barnen gallskrek hela första kvällen för att ljudet lät som "spöken och monster", och utåt visade jag mig lugn och fin men inuti höll jag med. Blåsten de senaste dagarna är inte att leka med. Nu är det kväll och Robin har återigen hackat någon svindyr anläggning och fått igång lite musik. Barnen ritar hamburgare och skriver egna restaurangmenyer, inspirerade efter alla utemåltider. Själv sitter jag på den vräkiga altanen och hör vågorna skvalpa, ett ljud som normalt sett brukar innebära lugn, dock inte just här. Imorgon kanske det mojnat, vem vet, både utanför och inuti.



Har i alla fall fått se en haj.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Jempie

Okänd och fattig mångsysslare.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela