jempiesomsagt

Det började sådär

Publicerad 2015-12-16 20:47:05 i Allmänt, Hawaiidagboken,

Okej lite snabbt nu då, innan jag ska toksova!

Detta har hänt:
- Familjen Danehav vaknade 03.00 onsdagen den 16 december 2015 för att kliva in i en taxi 04.00 mot Arlanda. Tre flyg i rad skulle ta oss till Honolulu, Hawaii.

- När planet började åka ut mot startbanan märkte jag ganska snart att något var fel, det var något i tempot hos en flygvärdinna. De knappt märkbara signalerna är de värsta. Hon gick aningen för fort för att bara vara på väg till sin plats för start. Ganska snart insåg jag att fler i kabinpersonalen nu börjat småspringa, prata tyst med varandra och ringa i sina megatelefonlurar. När jag vänder mig om ser jag uppståndelse typ fem rader bort. Hjärtstartaren är framplockad och en resenär som tycks vara läkare skyndar från sin plats till uppståndelsen. Planet åker runt, runt, runt, man inser efter ett tag att startbanan skulle legat i typ Örebro om det varit så att vi varit på väg dit, istället inser vi att de kört runt för att typ "se hur det går", och strax stannar vi vid gaten vi lämnat någon halvtimme tidigare. Ambulanspersonal kliver på och hämtar ut en tämligen gråblek, stackars människa.

- Vid det här laget inser vi att det mest troligt är kört att hinna med vårt anslutningsflyg till LA.

- När vi så äntligen landar i Amsterdam inger en eller två personer oss visst hopp om att planet kan ha väntat in oss (och typ 22 andra) pga denna händelse, och vi springer med tunga handbagage och haltande ungar (Isabell har fått plötsligt skitont i en häl) i vad som känns som en halvmara, minst. Jag trodde jag varit svettig innan, men nu vet jag.

- Givetvis hade planet inte väntat och nu följde ca 6 timmar av logistik och åter logistik. Vet inte hur många diskar vi väntat vid och hur många underhållningsförsök och toalettbesök vi krånglat med, med barnen. 

- Nu befinner vi oss på ett relativt fräscht hotell strax utanför flygplatsen, där vi fick övernatta med varsitt nödkit anpassat för en (stor) man. De incheckade väskorna vete tusan vart de är, men jag hoppas de passar på att roa sig.

- Imorgon förmiddag går planet istället mot San Fransisco och vidare sen mot Honolulu.

- Vi vet, kan man säga, att vi lever

- Den sjuka personen mår bra igen, fick vi veta senare. Väldigt skönt, så hoppas det var sant.
Väntar på högst improviserad (icke äten) lunch

Äntligen framme på ett halvvettigt ställe (jag HATAR nu flygplatser ännu mer)



Redrum...


Fyra-i-rad-spel

Hon klarade sig nääästan tills maten kom in, men inte riktigt. Så otroligt trött liten skrutt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Jempie

Okänd och fattig mångsysslare.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela